Alla upplever tiden i olika situationer på olika sätt, men jag tror att alla ändå har samma kriterier för att tiden skall gå snabbt eller långsamt. Om en person gör något man tycker är roligt går tiden snabbare. Är en annan person delaktig i samma situation kan de uppleva tiden på ett helt annat sätt än jag gör.

Ett bra exempel på detta är förra söndagen.

   Jag gick, som jag varje söndag gör, till schackklubben. Anders ville följa med. Han har aldrig varit ett stort fan av schack, men ville följa med och se om hans åsikt kunde ändras. Efter en kvart satte jag mig vid ett schackbräde i den starkt upplysta lokalen. Idag skulle jag spela mot Johan. Anders trodde att ett parti blev färdigt på en halvtimme ungefär.

Jag hade tidigare sagt till honom att ett parti ofta kan hålla på i timmar. Han bara skrattade och trodde inte det var möjligt.

   Efter att jag och Johan spelat i en halvtimma hade jag tagit två av hans bönder och han en löpare från mig. Redan nu såg jag hur Anders skruvade på sig av rastlöshet. Ytterligare 30 minuter senare reste Anders på sig för att gå och sade:

”Det var trevligt att träffas, men jag måste faktiskt gå nu. Har en arbetsintervju idag, vet du.”. Jag var inne i mitt parti schack och tog därför ingen större notis om att han gick.

   Två timmar senare hade vi spelat klart. Jag ställde mig upp för att sträcka på benen som nu blivit ganska så stela. Jag vann partiet och gick nöjt ut ur lokalen. Köpte kaffe hemvägen och kollade på klockan. Schackspelandet hade pågått rätt länge idag.

   En situation som jag verkligen inte klarar av, där varje minut känns som flera timmar, är när man väntar på bussen.

Jag väntade på bussen och så stod det att den skulle komma om 45 minuter. En schackspelares tålamod borde vara bättre än många andras i många tillfällen, men för mig är detta inte ett av dem. Efter de 45 minuterna kände jag att jag inte skulle kunna vänta en enda minut till.

Vaknade upp dagen efter, utvilad. Förundras alltid över hur man kan uppleva att tio timmar går på nolltid under tiden man sover.

   Blev denna morgon tvungen att skynda iväg till en skrivning om medicin. Fyra timmar hade jag på mig. Det kändes som att det var stopp i hjärnan. Det hade gått en och en halv timme och jag hade inte skrivit något alls. Hur kan tiden gå så snabbt även i situationer där man är under press?

   Efter ett tag lyckades jag i alla fall börja skriva. Jag klarade av att skriva jättemycket nu när tiden saktat ner. Jag hade lyckats skriva tio hela sidor! Jag var nöjd med vad jag åstadkommit och lämnade in det jag skrivit.

Nu var bara den värsta pinan kvar. Igen.

   Att vänta på bussen.

Jag och brorsan tar plats i baksätet på vår vinröda Volvo. Vi får knuffa bort alla kuddar och påsar som ligger i vägen innan vi kan ta plats.

-         Kommer mamma och pappa snart? Frågar brorsan.

-         Ja, snart. Annars, om dom inte kommer så kör jag ner till landet.

Äntligen kommer dom, vi skriker till av förtjusning och snart rullar vi långsamt bort från vårat radhus och mot landet. Fyra timmar bilresa och en paus på Sibylla, sen är det bara att kasta sig på den stora, ljusgröna gräsmattan och känna hur den friska luften fyller lungorna.

Många har ett eget sätt att spendera sin fritid på, andra svansar efter. Vissa umgås med sina vänner, shoppar, fikar, softar framför datorn eller Tv n, sportar eller umgås med familjen.

När jag var liten tillbringade jag min fria tid på sommaren bäst på landet. Landet kallar vi det sommarstället som mina morföräldrar har.  Nu lägger jag mesta delen av min fritid på min kille och min familj.

Det är konstigt att jag inte nämner kompisar men det finns faktiskt ett skäl till det. Jag träffar nästan alla mina kompisar fem dagar i veckan nu när det är skola så när det väl blir helg tycker jag att det är jätteskönt att få vara för mig själv eller med min kille.

Men jag ägnar självklart mycket tid åt kompisar under loven, speciellt dom som jag inte träffar i skolan.

Eftersom man oftast förknippar fritid med en hobby, innebär det då att jag inte har någon fritid för att jag inte har någon hobby?

                      Alla spenderar vi våran fria tid olika. Med en hobby, resor eller helt enkelt med ensamhet. Tänk dig själv hur skönt det är att komma hem och inse att du är helt ensam hemma.

Jag går in, glider runt lite i vardagsrummet och köket. Tittar i kylskåpet, även om jag vet att det är samma saker i det som det var i morse.

Går in i vardagsrummet och sätter mig i soffan och slår på Tv n.

Börjar titta mig runt i det välbekanta rummet, rättar till duken på soffbordet, drar en lång suck och sjunker ner av lättnad i soffan och tänker att det här är bara min stund. Njuter av den sista timman av lugn innan brorsan och hans polare kommer hem.

Sådana här stunder lägger jag mycket fritid på för det är då jag kopplar av som bäst. När jag får glida runt tyst för mig själv och inte bry mig om något. Det är då jag samlar mina tankar och löser mina problem.

                      Man kan kalla det fritid även om man inte gör något fysiskt ansträngande för det handlar om hur man själv vill spendera den, inte om hur alla andra gör det.

Jag tror att för många människor bryr sig om hur dom uppfattas utav omgivningen. Om dom inte åker på den där stressiga solsemestern så tror säkert alla att dom inte har råd eller kanske att dom har bråkat inom familjen så att det inte blev av. Så vill ju ingen bli uppfattad, speciellt om det inte stämmer.

                      Men människor måste lära sig att alla är olika, alla har inte råd att åka på den där solsemestern. Har man en avkopplande semester i hängmattan hela sommarn så tror folk att man är lat och fantasilös, dom inser inte att man kanske faktiskt har valt att ligga där, man vill inte resa eller åka på utflykt utan bara slappa och koppla av.

Alla kan inte vara den där festprissen som alltid är på väg någonstans och som alltid livar upp stämningen. Någon måste ligga i hängmattan.

Få blir över 100år. De flesta dör vid 70-80års åldern, så det är ju en livstid.
En hund blir ungefär 14år. Det går 7 hundår på ett år.
Hur långt är det till Pluto om man reser i ljusets hastighet?

Tiden är oändlig, fast det är ofta den inte räcker till. Många idag lider av stress och vet inte hur de ska handtera den. Ju mer jag funderar över det desto mer komplicerat blir det. En gång fans kanske inte tiden, innan jordens skapelse. Då snurrade ju inte jorden runt solen så att solen gav sina stålar i olika riktningar på soluret här på jorden. Någon gång kanske tiden tar slut, men hur skulle det gå till? Är tiden verkligen oändlig? Om jorden exploderar och försvinner, finns inte tiden då? Är det vår moder jord som är själva tiden i sig? Ändå kan vi räkna tillbacka till innan jordens skapelse. Så vad är tid?

Det är kontrollen över år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder, listan kan göras lång men det är kontrollen över tiden som gör oss till vad vi är. Vi är människor. En del är arbetande människor, andra är pensionärer, andra är barn och även denna lista kan göras lång, på olika typer av människor. Vi har alla någon slags kontroll på tiden. Småbarnsmamman har tid att hämta barnen, har tid att bli klar med maten, har tid att gå på yoga passet för att för en timma slappna av och glömma tiden, för att sedan återvända till de skrikande barnen som ska nattas. Vi tar oss tid, vi ger oss tid. Pensionärerna sitter hemma för att inte besvära någon för att de ser mer problem i att ta sig ut till barn och barnbarn än lycka i det. De vill inte att någon ska lägga tid på dem. De vill inte besvära, trotts att de vet att tiden kvar på jorden kan vara kort. Barnen drag en dag i almanackan varje dag i skolan, får lära sig veckodagarna, klockan och namn på årets månader. Vi sätter in våra barn i systemet för att lära dem vad tid är för att de ska kunna kontrollera den i framtiden. Livet blir vad man gör med tiden och tiden blir vad man gör med pengar. Tid är pengar, pengar är tid och jag tror att det är just detta som Hagerfors menar i sin bok Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat.

Du kan springa 100meter på några sekunder, lärarens uttalande om tiden varar några sekunder men ångesten före eller efter kan ha pågått i timmar eller dagar. Allt har sin tid. Tid är som en stark häst bakom sträckta tyglar. Allt handlar om kontroll, fast för det mesta har vi ingen som helst koll på den alls. Vi bestämmer möten vid olika klockslag. Vi planerar våra liv efter tiden. Vad leder det till? Livet är något som händer medan tiden går. Eller som Lennart Hagerfors beskriver det med rubriken Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat på sin bok om hans syn på tiden och livet.

Jobb är tid som är pengar. Tid kostar. Man köper bilar för att ta sig fram snabbt på kort tid. Idag är hela samhället uppbyggt efter att spara tid. Vi har bilar, rulltrappor, flygplan, mobiltelefoner, is maskiner, tåg, bussar, rullstolar, spårvagnar, färdiglagat för att tina upp, snabbmatsrestauranger. Allt för att spara tid. Vi har dumpat utedassen för att slippa gå ut för att göra det vi ska och en gång i veckan behöva lägga tid på att tömma utedasset. Vi har dumpat hästen och vagnen för de inte gick tillräckligt snabbt. Vi slänger oss hejdlöst ner för en bro med ett gummiband runt fotleden för att uppleva fart. Fart är en del av våra liv. Inte konstigt att många drabbas av stress.

Vi har telefoner som gör att vi bara behöver lägga några sekunder på att få tag på personen vi söker och utdela den information vi vill dela med oss utav. Det stör mig att så många föräldrar inte orkade lägga tid på att fortsätta telefonkedjorna på mellanstadiet, nu när det blir så uppenbart hur lätt det är att bara lyfta på luren och ringa. Vi är för bekväma av oss. Vi får allt serverat för oss. Vi köper mjölken färdig och inpackad. Vi mjölkar inte kon själv och behandlar den. Vi köper köttet inpackat i påse. Vi slaktar inte kuren själv. Vi köper fiskpinnar i paket, vi fiskar inte ens fisken själv. För en tid sedan fick jag höra något som skrämde mig då en intervju gjorts med några barn. De fick i uppgift att måla det första de kom och tänka på när de hörde ordet ”Fisk”. En tredjedel av barnen målade fiskpinnar. Är det att spara tid eller tär det på vår kunskap? Vet vi egentligen vad vi gör?

Medan jag läste Lennart Hagerfors text Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat, började jag jämföra min egen syster med den arbetande hästen som fått rast och står gastande i sin hage. Om min syster vore en arbetshäst skulle hon inte stå stilla under björken och gasta på ängen efter dagens långa arbete. Hon skulle antagligen frenetiskt göra flätor på ängens alla grässtrån, göra kransar av björkens grenar och antagligen bli den första häst som lärt sig att göra rundat utan händer. Det är livet, inte pengar, inte tid, utan livet.