Få blir över 100år. De flesta dör vid 70-80års åldern, så det är ju en livstid.
En hund blir ungefär 14år. Det går 7 hundår på ett år.
Hur långt är det till Pluto om man reser i ljusets hastighet?
Tiden är oändlig, fast det är ofta den inte räcker till. Många idag lider av stress och vet inte hur de ska handtera den. Ju mer jag funderar över det desto mer komplicerat blir det. En gång fans kanske inte tiden, innan jordens skapelse. Då snurrade ju inte jorden runt solen så att solen gav sina stålar i olika riktningar på soluret här på jorden. Någon gång kanske tiden tar slut, men hur skulle det gå till? Är tiden verkligen oändlig? Om jorden exploderar och försvinner, finns inte tiden då? Är det vår moder jord som är själva tiden i sig? Ändå kan vi räkna tillbacka till innan jordens skapelse. Så vad är tid?
Det är kontrollen över år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder, listan kan göras lång men det är kontrollen över tiden som gör oss till vad vi är. Vi är människor. En del är arbetande människor, andra är pensionärer, andra är barn och även denna lista kan göras lång, på olika typer av människor. Vi har alla någon slags kontroll på tiden. Småbarnsmamman har tid att hämta barnen, har tid att bli klar med maten, har tid att gå på yoga passet för att för en timma slappna av och glömma tiden, för att sedan återvända till de skrikande barnen som ska nattas. Vi tar oss tid, vi ger oss tid. Pensionärerna sitter hemma för att inte besvära någon för att de ser mer problem i att ta sig ut till barn och barnbarn än lycka i det. De vill inte att någon ska lägga tid på dem. De vill inte besvära, trotts att de vet att tiden kvar på jorden kan vara kort. Barnen drag en dag i almanackan varje dag i skolan, får lära sig veckodagarna, klockan och namn på årets månader. Vi sätter in våra barn i systemet för att lära dem vad tid är för att de ska kunna kontrollera den i framtiden. Livet blir vad man gör med tiden och tiden blir vad man gör med pengar. Tid är pengar, pengar är tid och jag tror att det är just detta som Hagerfors menar i sin bok Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat.
Du kan springa 100meter på några sekunder, lärarens uttalande om tiden varar några sekunder men ångesten före eller efter kan ha pågått i timmar eller dagar. Allt har sin tid. Tid är som en stark häst bakom sträckta tyglar. Allt handlar om kontroll, fast för det mesta har vi ingen som helst koll på den alls. Vi bestämmer möten vid olika klockslag. Vi planerar våra liv efter tiden. Vad leder det till? Livet är något som händer medan tiden går. Eller som Lennart Hagerfors beskriver det med rubriken Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat på sin bok om hans syn på tiden och livet.
Jobb är tid som är pengar. Tid kostar. Man köper bilar för att ta sig fram snabbt på kort tid. Idag är hela samhället uppbyggt efter att spara tid. Vi har bilar, rulltrappor, flygplan, mobiltelefoner, is maskiner, tåg, bussar, rullstolar, spårvagnar, färdiglagat för att tina upp, snabbmatsrestauranger. Allt för att spara tid. Vi har dumpat utedassen för att slippa gå ut för att göra det vi ska och en gång i veckan behöva lägga tid på att tömma utedasset. Vi har dumpat hästen och vagnen för de inte gick tillräckligt snabbt. Vi slänger oss hejdlöst ner för en bro med ett gummiband runt fotleden för att uppleva fart. Fart är en del av våra liv. Inte konstigt att många drabbas av stress.
Vi har telefoner som gör att vi bara behöver lägga några sekunder på att få tag på personen vi söker och utdela den information vi vill dela med oss utav. Det stör mig att så många föräldrar inte orkade lägga tid på att fortsätta telefonkedjorna på mellanstadiet, nu när det blir så uppenbart hur lätt det är att bara lyfta på luren och ringa. Vi är för bekväma av oss. Vi får allt serverat för oss. Vi köper mjölken färdig och inpackad. Vi mjölkar inte kon själv och behandlar den. Vi köper köttet inpackat i påse. Vi slaktar inte kuren själv. Vi köper fiskpinnar i paket, vi fiskar inte ens fisken själv. För en tid sedan fick jag höra något som skrämde mig då en intervju gjorts med några barn. De fick i uppgift att måla det första de kom och tänka på när de hörde ordet ”Fisk”. En tredjedel av barnen målade fiskpinnar. Är det att spara tid eller tär det på vår kunskap? Vet vi egentligen vad vi gör?
Medan jag läste Lennart Hagerfors text Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat, började jag jämföra min egen syster med den arbetande hästen som fått rast och står gastande i sin hage. Om min syster vore en arbetshäst skulle hon inte stå stilla under björken och gasta på ängen efter dagens långa arbete. Hon skulle antagligen frenetiskt göra flätor på ängens alla grässtrån, göra kransar av björkens grenar och antagligen bli den första häst som lärt sig att göra rundat utan händer. Det är livet, inte pengar, inte tid, utan livet.
