Resmål Hogwarts

Hogwarts

Är du redo för en magisk vistelse som du aldrig kommer att glömma?

Hogwarts erbjuder dig en helt ny värld av okända ting. Miljön tar dig långt tillbaka i tiden och du kan verkligen känna svunna tider i det massiva stenslottets väggar.

Hogwarts väntar!

Hogwarts ligger utanför London i ett frodigt landskap med berg och dalar.

Skolans område har mycket roligt att erbjuda. Här finns allt från guidade vandringar i The Forbidden Forest, till en mysig visit i den gamla och välbevarade byn Hogsmeade.

Här är allt möjligt, så låt inte fantasin begränsas. Att tro är nyckeln –

Forbidden Forest

Var med på vandring och träffa varelser som bara finns här!

Låt dig fångas av enhörningens glans och utstrålning och kentaurernas snabbhet och mod.

Kom nära Hippogriffen, världens mest stolta djur. Vem vet, du kanske till och med får hoppa upp och flyga en sväng. Se Hogwarts uppifrån och låt dig fångas av dess prakt och ståtlighet!

Hogsmeade

Byn, bara ett stenkast från Hogwarts massiva murar.

Följ High Street som tar dig till de pittoreska små affärerna med allt du kan tänka dig!

Besök puben Tre Kvastar, känd för sin gästfrihet och mysiga atmosfär.

Slå dig ner och pröva husets utsökta honungsöl, bryggt på samma recept sedan århundraden tillbaka och med en smak, helt ny för dig.

Godisbaronen – Gottegrisarna paradis!

Här finner du sötsaker av alla sorter, former, färger och utseende!

Låt dig förstummas, roas och förvånas av hur uppfinningsrik denna magiska värld är!

Det finns ingen som går in här utan att hitta något som tillfredställer var och ens sockersug.

Så varför inte ta och äta en hoppande chokladgroda och promenera en sväng, för här i Hogsmeade hittar du allt, verkligen ALLT.

För mer information:   www.magictravels.se

Hogwarts väntar på dig!

Hur lång är tiden?

   Alla upplever tiden i olika situationer på olika sätt, men jag tror att alla ändå har samma kriterier för att tiden skall gå snabbt eller långsamt. Om en person gör något man tycker är roligt går tiden snabbare. Är en annan person delaktig i samma situation kan de uppleva tiden på ett helt annat sätt än jag gör.

Ett bra exempel på detta är förra söndagen.

   Jag gick, som jag varje söndag gör, till schackklubben. Anders ville följa med. Han har aldrig varit ett stort fan av schack, men ville följa med och se om hans åsikt kunde ändras. Efter en kvart satte jag mig vid ett schackbräde i den starkt upplysta lokalen. Idag skulle jag spela mot Johan. Anders trodde att ett parti blev färdigt på en halvtimme ungefär.

Jag hade tidigare sagt till honom att ett parti ofta kan hålla på i timmar. Han bara skrattade och trodde inte det var möjligt.

   Efter att jag och Johan spelat i en halvtimma hade jag tagit två av hans bönder och han en löpare från mig. Redan nu såg jag hur Anders skruvade på sig av rastlöshet. Ytterligare 30 minuter senare reste Anders på sig för att gå och sade:

”Det var trevligt att träffas, men jag måste faktiskt gå nu. Har en arbetsintervju idag, vet du.”. Jag var inne i mitt parti schack och tog därför ingen större notis om att han gick.

   Två timmar senare hade vi spelat klart. Jag ställde mig upp för att sträcka på benen som nu blivit ganska så stela. Jag vann partiet och gick nöjt ut ur lokalen. Köpte kaffe hemvägen och kollade på klockan. Schackspelandet hade pågått rätt länge idag.

 

   En situation som jag verkligen inte klarar av, där varje minut känns som flera timmar, är när man väntar på bussen.

Jag väntade på bussen och så stod det att den skulle komma om 45 minuter. En schackspelares tålamod borde vara bättre än många andras i många tillfällen, men för mig är detta inte ett av dem. Efter de 45 minuterna kände jag att jag inte skulle kunna vänta en enda minut till.

Vaknade upp dagen efter, utvilad. Förundras alltid över hur man kan uppleva att tio timmar går på nolltid under tiden man sover.

   Blev denna morgon tvungen att skynda iväg till en skrivning om medicin. Fyra timmar hade jag på mig. Det kändes som att det var stopp i hjärnan. Det hade gått en och en halv timme och jag hade inte skrivit något alls. Hur kan tiden gå så snabbt även i situationer där man är under press?

   Efter ett tag lyckades jag i alla fall börja skriva. Jag klarade av att skriva jättemycket nu när tiden saktat ner. Jag hade lyckats skriva tio hela sidor! Jag var nöjd med vad jag åstadkommit och lämnade in det jag skrivit.

Nu var bara den värsta pinan kvar. Igen.

   Att vänta på bussen.

Fritid och fri tid

Jag och brorsan tar plats i baksätet på vår vinröda Volvo. Vi får knuffa bort alla kuddar och påsar som ligger i vägen innan vi kan ta plats.

-         Kommer mamma och pappa snart? Frågar brorsan.

-         Ja, snart. Annars, om dom inte kommer så kör jag ner till landet.

Äntligen kommer dom, vi skriker till av förtjusning och snart rullar vi långsamt bort från vårat radhus och mot landet. Fyra timmar bilresa och en paus på Sibylla, sen är det bara att kasta sig på den stora, ljusgröna gräsmattan och känna hur den friska luften fyller lungorna.

Många har ett eget sätt att spendera sin fritid på, andra svansar efter. Vissa umgås med sina vänner, shoppar, fikar, softar framför datorn eller Tv n, sportar eller umgås med familjen.

 

När jag var liten tillbringade jag min fria tid på sommaren bäst på landet. Landet kallar vi det sommarstället som mina morföräldrar har.  Nu lägger jag mesta delen av min fritid på min kille och min familj.

Det är konstigt att jag inte nämner kompisar men det finns faktiskt ett skäl till det. Jag träffar nästan alla mina kompisar fem dagar i veckan nu när det är skola så när det väl blir helg tycker jag att det är jätteskönt att få vara för mig själv eller med min kille.

Men jag ägnar självklart mycket tid åt kompisar under loven, speciellt dom som jag inte träffar i skolan.

 

Eftersom man oftast förknippar fritid med en hobby, innebär det då att jag inte har någon fritid för att jag inte har någon hobby?

                      Alla spenderar vi våran fria tid olika. Med en hobby, resor eller helt enkelt med ensamhet. Tänk dig själv hur skönt det är att komma hem och inse att du är helt ensam hemma.

 

Jag går in, glider runt lite i vardagsrummet och köket. Tittar i kylskåpet, även om jag vet att det är samma saker i det som det var i morse.

Går in i vardagsrummet och sätter mig i soffan och slår på Tv n.

Börjar titta mig runt i det välbekanta rummet, rättar till duken på soffbordet, drar en lång suck och sjunker ner av lättnad i soffan och tänker att det här är bara min stund. Njuter av den sista timman av lugn innan brorsan och hans polare kommer hem.

 

Sådana här stunder lägger jag mycket fritid på för det är då jag kopplar av som bäst. När jag får glida runt tyst för mig själv och inte bry mig om något. Det är då jag samlar mina tankar och löser mina problem.

                      Man kan kalla det fritid även om man inte gör något fysiskt ansträngande för det handlar om hur man själv vill spendera den, inte om hur alla andra gör det.

                     

Jag tror att för många människor bryr sig om hur dom uppfattas utav omgivningen. Om dom inte åker på den där stressiga solsemestern så tror säkert alla att dom inte har råd eller kanske att dom har bråkat inom familjen så att det inte blev av. Så vill ju ingen bli uppfattad, speciellt om det inte stämmer.

                      Men människor måste lära sig att alla är olika, alla har inte råd att åka på den där solsemestern. Har man en avkopplande semester i hängmattan hela sommarn så tror folk att man är lat och fantasilös, dom inser inte att man kanske faktiskt har valt att ligga där, man vill inte resa eller åka på utflykt utan bara slappa och koppla av.

                     

Alla kan inte vara den där festprissen som alltid är på väg någonstans och som alltid livar upp stämningen. Någon måste ligga i hängmattan.

OS i kedjeolyckor

Välkommna till OS i kedjeolyckor, här i Buenos Aires. Vi börjar med
att presentera de tävlande: Först ut är pudeln Cachy på 11 år, en 75-årig
kvinna på gatan, en 46-årig kvinna på gatan och en 53-årig man på
gatan.
De tävlande är redo, vi räknar in: 3,2,1…KÖR!
Pudeln Cachy går ut starkt och hoppar från balkongen på 13:de våningen.
En mycket vågad chansning från tävlingens yngsta deltagare. Vad
kommer att hända härnast?
75-åringen på gatan verkar inta utgångsposition, det ser ut som hon
försöker satsa på på att orsaka en seriekrock i korningen. Hon står vid
övergångstället och laddar upp. Nej, vad händer!? Cachy träffar tanten
i bakhuvudet, vilken fullträff! Otroligt bra insatser av de båda, vilken
känsla för timing den här 75-åringen har!
En folkmassa samlas kring olycksplatsen, det här är ett mycket bra
utgångsläge för olyckor. De två resterande tävlande syns fortfarande
inte till. De kommer att få det svårt, för vilka otroliga insatser har vi
inte sett idag? Vänta, det händer något i folkmassan! Den 46-åriga kvinnan
går upp i diskussionen kring olycksplatsen så till den milda grad
att hon inte ser bussen som kommer i full fart! Vilket genidrag! Vilken
kreativitet hon visar prov på! Bussen kommer närmare, närmare! Ja!
Där satt den, kvinnan hamnar under bussens hjul! En otrolig precision
och känsla för möjligheter!
Folkmassans pladder och jubel stegras. Det kommer en man gående
längs gatan, och det är vår sista tävlande, den 53-åriga mannen! Han
kommer närmare målgården, olycksplatsen. Folkmassan är lite i vägen,
men han tar sig igenom. Nu börjar han inse vad som hänt! Vad nu? Han
håller sig för hjärtat? Ja, en hjärtinfarkt! En hjärtinfarkt! Vilket hjältedåd!
Vilken insats!
Det har varit en helt otrolig tävling idag! Vilka hjältar! Det här
kommer att gå till historien! Helt otroligt! Nu är det upp till domarna
att avgöra vem som tar hem priset, eller ja, i alla fall ta med sig det i
sin grav. Innan vi får reda på dagens vinnare ska våra experter i studion
kommentera dagens tävling tillsammans med vår kära programledare.
Jag lämnar över till er, för nu måste jag ta och torka svetten ur pannan
och ta något kallt att dricka!
Arvid Lindström

En olycka kommer sällan ensam

Månen lyser stark över den sydamerikanska staden Buenos Aires. Syrsorna gnider sina ben i takt till nattens obefintliga vindar medan en doft av solbrända hudar, kryddor och svett, letar sig in över staden och lägger sig tyst som ett täcke.

Staden är kvällsbelyst och borta vid de gulbruna stränderna kan man höra hur en våldsam fest tar fart.

   På trettionde våningen i ett bostadshus kan man höra hur trä, våldsamt slår emot en vägg och gälla gnisslande ljud som ekar ut från balkongen. På sängen ligger Maria och skrevar. Hon håller ett krampaktigt tag om sängstolparna medan hon försöker att inte ge efter för den överväldigande orgasmen. Ovanpå henne rör sig en smidig, hårig apman som frustar på spanska. Pablos solbrända rumpa guppar upp och ner så kraftigt att dammet under sängen ryker.

   Tidigare under dagen hade Maria landat i Buenos Aires med allt sitt pick och pack och genast gett sig ut för att se sig om. Hon var tjugo år och var på språkresa i Sydamerika under sommarlovet. När hon hade gått ner för en solstekt gränd hade en svettig apa tryckt upp henne mot en husvägg och viskat i hennes öra.

- Hola señorita.

   Maria var svag för utländska män och behövde inte mycket övertalning för att följa med honom hem. Det visade sig att den håriga mannen hette Pablo och var trettiofem år. Pablo hade knuffat in henne i lägenheten, bara några sekunder senare var hon ur sin klänning och låg på den stora, något malätna sängen.

   Nu hade Maria glidit ner på golvet och King-Kong kravlade fortfarande omkring ovanpå. Cachy, Pablos lilla snövita pudel, sprang runt i en cirkel och gläfste aggressivt åt det juckande varelserna. När Cachy inte fick den uppmärksamhet han ville kastade han sig mot Marias ben. Maria i sin tur, som var i mitten av en sprutorgasm, sparkade till den lilla pudeln som flög, huvudstupa, ut genom fönstret.

   Nedanför stod en sjuttiofem årig kvinna och tjuvlyssnade på det älskande paret och fick Cachy rakt i bakhuvudet. Hon föll död ner, pladask på trottoaren, pudeln visade inga livstecken den heller.

   Folk började samlas runt den döda tanten och den söta lilla vita pudeln. De diskuterade vilt om hur det hade gått till, en medelålders kvinna stod mitt i gatan och var så pass insatt i samtalet att hon då rakt inte märkte bussen som körde över henne. Undertiden på andra sidan gatan satt en herre. Han hade läst tidningen tills hunden hade trillat ner från den trettonde våningen. Nu höll han sig krampaktigt om hjärtat och låg platt på asfalten.

   Maria som såg på hela kalabaliken från balkongen kastade sig på telefonen och ringde ambulansen. Pablo låg i sexångorna och sov, hans luddiga mage höjdes och sänktes i lugnt takt.

Efter ett tag kom en ambulans ilande och hämtade upp mannen som fick en hjärtattack. Tyvärr överlevde inte mannen utan dog i ambulansen på väg till sjukhuset.

Psalm av Sara Schönemyr

En litet pudel föll från ett hus
den släckte en gammal tants livslust ljus.
Hon med denna hunden dog.
Hosianna Davids son, har kommit och
Räddat han som har fallit i Jesus namn.

En skara människor börjar nu tro
Att mitt ibland oss finns en dömd.
Person som förklara detta bud,
blev överkörd av en buss.
Hosianna i höjden Hosianna har tagit ett liv.

En person som detta såg,
Fick en hjärtattack som en våg.
Han avled i ambulansen sen,
han lyckades komma till Gud Kristi hem.
Hosianna som plöjer, Hosianna, Hosianna,
Välsignad Davids son, som plöjer i Herrens namn.

Arrgumentationsartikel

Prada klär ut sina modeller till björnar och får.

Det kända designföretaget Prada har levererat underbara klädkollektioner år efter år. Det är då till min förvåning när jag får se deras senaste höst och vinter herrkolleketion. Det är något av det fulaste inom klädskapande jag någonsin sett.

Eftersom att jag själv är väldigt modeintresserad är det med en väldigt stor nyfikenhet och spänning som jag bläddrar igenom det senaste numret av Café Collections. Café Collections är en ny modetidning för män där dom visar dom senaste kollektionerna från dom kändaste designerna. Dom flesta kollektioner är underbara med fina material och former och färger. Jag njuter av att titta på varenda sida, tills jag får syn på Pradas kollektion. Jag skriker till och undrar vad det här är för någonting. Dom skriver att Prada har experimenterat med nya textiler och vävtekniker och skapat kläder som aldrig funnits tidigare. Visst, det kan jag hålla med om men det går ju en gräns av vad som är fint och inte. Vissa av plaggen ser ungefär ut som en pläd av fårull eller björnpäls medan andra ser ut som bitar från en heltäckningsmatta. Dom har även gjort mössor som ser ut som stickade badmössor. På några av deras byxor ser det även ut som om någon har spillt målarfärg. Dom har använt dom konstigaste färgkombinationerna som till exempel orange och lila eller turkost och gult.

Jag var genast tvungen att gå in och kolla på Pradas hemsida. Där visar dom stolt upp sin senaste herrkollektion. Jag förstår verkligen inte vad dom har tänkt. Hur dom kan tycka att det här är snyggt. Framförallt kan jag inte förstå hur någon människa skulle välja att sätta på sig eller överhuvudtaget köpa ett plagg ifrån denna kollektion frivilligt.
Det finns en sak jag upprör mig mest. Jag har inte sett något kritiserande mot kollektionen tidigare. Folk kan väll möjligtvis inte tycka att det här är snyggt? Det kan inte bara vara jag som tycker att denna kollektion är en skam för modebranschen. Det är precis vad den är, en skam för modebranschen.

http://www.prada.com/

Uppgifterna

CV

Reseannons

Klagobrev

Kallelse

Protokoll

PM

Reklamation

Uppskov

Intyg

Repotage

Stilanalys av artikel

Debattartikel

Sammanställning av texter

Nationellt Prov

Föredrag

Ordbildning

Ordkunskap

Språkriktighet

Kommunikationsmodellen

Fritid och fri tid.

Våran fritid är en själklarhet som vi inte längre tar oss tid till.

Vi vaknar varje morgon och har ett nytt fullspäckat schema att slaviskt följa.

Vi stressar oss igenom dagen och glömmer av att stanna till så att våra liv hinner ikapp oss.

Hur lång är tiden?

Få blir över 100år. De flesta dör vid 70-80års åldern, så det är ju en livstid.
En hund blir ungefär 14år. Det går 7 hundår på ett år.
Hur långt är det till Pluto om man reser i ljusets hastighet?

Tiden är oändlig, fast det är ofta den inte räcker till. Många idag lider av stress och vet inte hur de ska handtera den. Ju mer jag funderar över det desto mer komplicerat blir det. En gång fans kanske inte tiden, innan jordens skapelse. Då snurrade ju inte jorden runt solen så att solen gav sina stålar i olika riktningar på soluret här på jorden. Någon gång kanske tiden tar slut, men hur skulle det gå till? Är tiden verkligen oändlig? Om jorden exploderar och försvinner, finns inte tiden då? Är det vår moder jord som är själva tiden i sig? Ändå kan vi räkna tillbacka till innan jordens skapelse. Så vad är tid?

Det är kontrollen över år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder, listan kan göras lång men det är kontrollen över tiden som gör oss till vad vi är. Vi är människor. En del är arbetande människor, andra är pensionärer, andra är barn och även denna lista kan göras lång, på olika typer av människor. Vi har alla någon slags kontroll på tiden. Småbarnsmamman har tid att hämta barnen, har tid att bli klar med maten, har tid att gå på yoga passet för att för en timma slappna av och glömma tiden, för att sedan återvända till de skrikande barnen som ska nattas. Vi tar oss tid, vi ger oss tid. Pensionärerna sitter hemma för att inte besvära någon för att de ser mer problem i att ta sig ut till barn och barnbarn än lycka i det. De vill inte att någon ska lägga tid på dem. De vill inte besvära, trotts att de vet att tiden kvar på jorden kan vara kort. Barnen drag en dag i almanackan varje dag i skolan, får lära sig veckodagarna, klockan och namn på årets månader. Vi sätter in våra barn i systemet för att lära dem vad tid är för att de ska kunna kontrollera den i framtiden. Livet blir vad man gör med tiden och tiden blir vad man gör med pengar. Tid är pengar, pengar är tid och jag tror att det är just detta som Hagerfors menar i sin bok Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat.

Du kan springa 100meter på några sekunder, lärarens uttalande om tiden varar några sekunder men ångesten före eller efter kan ha pågått i timmar eller dagar. Allt har sin tid. Tid är som en stark häst bakom sträckta tyglar. Allt handlar om kontroll, fast för det mesta har vi ingen som helst koll på den alls. Vi bestämmer möten vid olika klockslag. Vi planerar våra liv efter tiden. Vad leder det till? Livet är något som händer medan tiden går. Eller som Lennart Hagerfors beskriver det med rubriken Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat på sin bok om hans syn på tiden och livet.

Jobb är tid som är pengar. Tid kostar. Man köper bilar för att ta sig fram snabbt på kort tid. Idag är hela samhället uppbyggt efter att spara tid. Vi har bilar, rulltrappor, flygplan, mobiltelefoner, is maskiner, tåg, bussar, rullstolar, spårvagnar, färdiglagat för att tina upp, snabbmatsrestauranger. Allt för att spara tid. Vi har dumpat utedassen för att slippa gå ut för att göra det vi ska och en gång i veckan behöva lägga tid på att tömma utedasset. Vi har dumpat hästen och vagnen för de inte gick tillräckligt snabbt. Vi slänger oss hejdlöst ner för en bro med ett gummiband runt fotleden för att uppleva fart. Fart är en del av våra liv. Inte konstigt att många drabbas av stress.

Vi har telefoner som gör att vi bara behöver lägga några sekunder på att få tag på personen vi söker och utdela den information vi vill dela med oss utav. Det stör mig att så många föräldrar inte orkade lägga tid på att fortsätta telefonkedjorna på mellanstadiet, nu när det blir så uppenbart hur lätt det är att bara lyfta på luren och ringa. Vi är för bekväma av oss. Vi får allt serverat för oss. Vi köper mjölken färdig och inpackad. Vi mjölkar inte kon själv och behandlar den. Vi köper köttet inpackat i påse. Vi slaktar inte kuren själv. Vi köper fiskpinnar i paket, vi fiskar inte ens fisken själv. För en tid sedan fick jag höra något som skrämde mig då en intervju gjorts med några barn. De fick i uppgift att måla det första de kom och tänka på när de hörde ordet ”Fisk”. En tredjedel av barnen målade fiskpinnar. Är det att spara tid eller tär det på vår kunskap? Vet vi egentligen vad vi gör?

Medan jag läste Lennart Hagerfors text Livet är det som pågår medan vi sysslar med annat, började jag jämföra min egen syster med den arbetande hästen som fått rast och står gastande i sin hage. Om min syster vore en arbetshäst skulle hon inte stå stilla under björken och gasta på ängen efter dagens långa arbete. Hon skulle antagligen frenetiskt göra flätor på ängens alla grässtrån, göra kransar av björkens grenar och antagligen bli den första häst som lärt sig att göra rundat utan händer. Det är livet, inte pengar, inte tid, utan livet.